Mina livsmotton är:
- ”Våga vara banal(/pretentiös)!”. Detta är viktigt för mig för det tog ett bra tag innan jag började våga ägna mig åt ”fjantiga” saker som bloggandet, fotandet och kläder utan att skämta bort det. I min kompiskrets så skämtar man bort och ironiserar kring varenda liten grej, vilket till slut leder till att man omöjligt kan ta sig själv eller andra på allvar. Att våga gå in i saker och ting helhjärtat utan att skämta bort det är således viktigt för mig.
- ”Var arg! Var riktigt jävla skitförbannad!” Ilska är den känsla som leder till mest förändring. Arga människor förändrar saker, de sitter inte bara inne och och trycker utan engagerar sig för det mesta. Jag är sjukt bra på att vara förbannad och det är jag glad för, och jag tänker inte på något vis anstränga mig för att stävja min ilska, för att behärska mig. Vad skulle det vara bra för, egentligen? För att låta idioter komma undan, kanske. När jag inte blir arg över saker vet jag att något är på tok, då är jag troligen deprimerad. Men alltid annars så är ilskan det som skänker mitt liv mening.
