Etikett: religion

Jag föredrar att få mina upplevelser av ”något större” någon annanstans, på ett ställe som inte byggts på ett system fyllt av orättvisa och förtryck.

Här i Bryssel har jag besökt många kyrkor och tänkt lite på det där med gud. Vissa religiösa vill ju få det till att vi ateister saknar ”något” i livet i och med att vi inte tror på gud. Jag antar att det handlar om att vi inte tror på något ”större”, alltså en högre makt och att vi saknar ”rättesnören” i livet, alltså en moral instiftad av en högre makt. Vi saknar även förmåga att förundras över skönheten i gud skapelse.

Jag tänker såhär: jag tror på en massa saker. Jag tror på människans förmåga att uträtta storverk såväl socialt som politiskt. Jag har en personlig moral som jag tror på, en idé om hur jag ska behandla människor som jag har kommit fram till genom diskussion och praktik. Jag kan stundtals bli förbluffad och förundrad över skönheten i naturen. Allt detta som religiösa pratar om som fina saker de får från gud får jag på andra vis.

Jag förstår att man som religiös blir uppfylld av något när man går in i en kyrka; det blir jag också. Det är otroligt vackert, mäktigt och fridfullt. Men jag har också något annat i bakhuvudet; av vem uppfördes detta, varför och vem fick betala. Och svaret på den frågeställning är tyvärr väldigt ofta att det betalades av ett folk som var förslavat under kyrkans makt som ytterligare manifesterade sig i dessa byggnader, och att de som profiterade på det var prästerskapet. Då föredrar jag att få mina upplevelser av ”något större” någon annanstans, på ett ställe som inte byggts på ett system fyllt av orättvisa och förtryck.

Sannolikheten för att en pedagog på dina barns förskola skulle ha burka är så jävla liten att det bara är fånigt att bygga ett argument på det.

Kommentarerna under detta inlägg av Lady dahmer är ju bara för mycket. Ta denna som exempel.

Skulle du välja ett dagis till din son där alla pedagoger bär ansiktstäckande slöjor?

Det här läser man så jävla ofta när det diskuteras burka och nikab och jag blir bara så jävla trött på att höra det. Under mitt liv har jag sett typ tre personer som burit burka, och jag har aldrig i hela mitt liv stött på en person med burka eller nikab i sitt yrke. Aldrig!

Jag kan bli så trött på att man måste ta upp sådana här ickeproblem när frågan diskuteras. För det första har jag aldrig ens hört talas om en pedagog som haft burka eller nikab på jobbet. Snälla, ta ett jävla exempel på en enda gång det skett i Sverige innan ni börjar gasta om att ”så kan vi ju inte ha det”.

Jag anser inte att man ska ha större rättigheter än någon annan bara för att man har en viss tro, och därför tycker jag såklart att man på en arbetsplats ska kunna ställa krav på klädsel. Men vi behöver faktiskt inte lagstifta kring det för den sakens skull. Om det är ett hinder i arbetet så kommer folk med dessa plagg inte att anställas. Och redan som det är idag så möter man väl så otroligt mycket fördomar att man aldrig skulle få jobb.

Människor som inte bär burka är inte en marginaliserad grupp i samhället, även om vissa försöker få det att låta så. Det kommer helt enkelt aldrig att ske att alla pedagoger på en förskola eller skola har burka. Det skulle ju fan vara ett under om ens en person hade det, allvarligt talat.

Sen skulle jag också vilja ifrågasätta den här uppfattningen som finns om att det är så jävla viktigt att se folks ansikten. Alltså, det är ju klart att man får bättre kontakt men för mig är det knappast som att jag blir nervös om jag inte ser den jag pratar meds ansiktsrörelser. Man kan faktiskt relatera till människor på andra sätt. Det känns ganska trångsynt att hela avvisa att personer som täcker ansiktet skulle kunna vara pedagoger.

Och visst om du har något emot att dina barn går på förskolor där personalen har burka. Sätt dem på en annan förskola då! Men grejen är att sannolikheten för att du över huvud taget ska behöva göra det valet är så otroligt liten att det bara är fånigt att basera ett argument på det.

Farliga idéer.

Anna-maria (satan vad jag skriver om BK, jag ska fan byta inriktning till att bara kommentera bloggkommentatorerna) har skrivit om DennisMs påhopp på Islam. DennisM tycker att Islam är en farlig religion, och Anna-maria intar den vanliga ståndpunkten ”religionen är inte farlig utan utövarna”.

Religion är ett hemskt känsligt ämne. En vanlig teori folk har är att idéer inte är farliga utan att det är utövarna som använder religionen som täckmantel för diverse illdåd. Så kan det absolut vara, jag tvivlar till exempel starkt på att det står i bibeln att man ska våldta småpojkar. Men samtidigt måste man inse att om en person tror, alltså verkligen tror, att en given bok är skriven av fan GUD, universums jävla skapare som dessutom råkar bestämma om du ska dömas till evig plåga eller ett liv i himmelriket så tenderar de nog att följa det som påbjuds i denna bok. Det är ju det som är att vara religiös; att tro att det finns en gud och dessutom ofta ha en uppfattning om vad denna gud vill att du ska göra av ditt liv.

Därför så måste ju olika religioner kunna vara mer eller mindre farliga, för det står olika saker i de olika påbuden. Man kan inte bara hävda att alla är lika eftersom man ”tror på samma gud”, man måste erkänna att det finns skillnader i de olika skrifterna. Olika regler att följa och så vidare. Sen finns det många som sållar ut det som inte gillar, men det står ju fortfarande i koranen att homosexualitet är ett brott och därför är det ju mer troligt att en som tror att koranen är guds ord också ogillar homosexuella. Jag skulle tycka att det var himla märkligt att förneka att det sambandet finns; sambandet mellan vilken bok man tror är guds ord och vad man tycker.

Men sen finns det såklart andra aspekter också. Alla typer av extremism gror ur missnöje och olycka. Det finns såklart dem som är galna helt av sig själva också, men för att en rörelse ska kunna växa sig stark så måste det finnas någon slags grund för den. Frågan är sedan hur den färdiga rörelsen ser ut, det är sär värderingarna kommer in.

DennisMs kritik känns däremot extremt märklig. Han nämner att homosexualitet är synd enligt Islam. Det stämmer, men det är synd enligt kristendom också. Samma sak med otrohet, som han också nämner. Det är inte som att det är okej enligt bibeln, men de flesta kristna i Sverige är ganska sekulära och har valt att sålla bort värderingar som inte passar in i det övriga samhället eller som de tycker känns helt fel. Men om de verkligen läst bibeln, pärm till pärm, och tog till sig allt i den boken, så skulle de nog ha en massa obekväma värderingar de också.

Man måste kunna skilja vad som beror på själva tron och vad som beror på hur sekulariserat samhället är. Jag tycker att all religion är skit och jag tycker att man ska eftersträva ett sekulärt samhälle. Om kristendomen hade haft samma inflytande här som Islam har i Saudiarabien så tror jag att det hade varit illa här också.

Det är väl klart som fan att en idé inte kan vara farlig om ingen tror på den, men olika idéer skapar olika farliga utövare. På samma sätt som nazism är en farligare idé än socialdemokrati så kan olika religioner vara olika farliga. Och jag ser absolut ingen anledning till att förneka detta.

En kristen psykos.

Att det finns en iphoneapp som ska bota homosexuella är en mycket målande bild av vår tid. Att även kristna tar till iphone i botandet av ”sjuka” känns nästan som att något blir nedsmutsat. Varför jag känner så vet jag inte, men nog tycker man att religionen ska vara ”helig” och trots teknisk utveckling fortfarande vara bakåtsträvande nog att bara ha levande ljus som ljuskälla och pergament att skriva på.

Men vad jag framförallt äcklas av i hela den här historien är hur uppenbart det är var apple står. Inte för att de släppt igenom appen utan snarare med tanke på vad de inte släppt igenom innan. Jag menar herregud, en tidning som galago måste censureras för att komma igenom och det är liksom inte som att det är en stor uppfläkt blodig fitta på omslaget. Inte ens ett par nakna bröst utan bara en helt vanlig serietidning.

En Iphoneapp som kan bota bögar är däremot verkligen kontroversiell. Apples beteende kan inte längre försvaras med att de vill ha en ”trevlig” produkt som är anpassad efter något slags moraliskt genomsnitt hos konsumenterna för faktum är att en jävla massa konsumenter blir otroligt upprörda över den här appen. Man får helt enkelt dra slutsatsen att Apple befinner sig i en kristen psykos.

Tack för info Birro.

När vi nu ändå är inne på skön kristen moral så tyckte Marcus Birro uppenbarligen att det var en bra idé att åter stiga fram i ljuset och skriva ytterliggare en pinsam, högst subjektiv och fördömmande krönika. Den handlar om hur fegt och fel det är att kritisera religion och hur vackert det är att tro på gud.

Människor som lever sina liv utan något heligt missar flera dimensioner av tillvaron. Det är en helt och hållet magisk värld där döden inte är det slutgiltiga mörkret, där trygghet är på riktigt, där samtalet med Gud är en kärleksrelation genom livet, där trösten finns bara en liten bit bort, precis där ljuset bryts.
Människor utan känsla för helighet kommer en dag upptäcka att livet planas ut, att tillvaron går ner för landning på en enda grå åker av värkande vardag. Det finns mysterium som inte går att lösa, men som lättar på förlåten och skänker dig lugna drömmar alla stormiga nätter.

Det finns en saga som väntar på att bli läst, men slarvar man bort sitt liv på världsliga ting, på fyllor, plast och cynism, så missar man den där sagan. Mysteriet förblir olöst. Sagan blir aldrig läst.
Utan helighet kommer dina tårar aldrig sluta rinna. Om du envisas med att trampa på allt heligt, och blundar för miraklet, kommer du aldrig hitta källan till de där tårarna. Din kran kommer stå öppen tills allt ditt ljus har runnit ut och du sitter ensam, yr och full av mörker och vind.
När du hånskrattar åt min tro eller min svaghet är jag inte längre där. Jag är där trösten är.

Jamen synd för dig att det enda som kan skänka ditt liv mening är tron på något högst irrationellt och totalt obevisbart. Synd att du inte bara kan finna mening i livet som det är.

Vissa religiösa verkar leva i tron att den enda vägen till ”helighet” är tron på gud. Jag har svårt att begripa vad den här idén kommer ifrån. Inget ont om religion i sig (för den här gången). Jag kan bara bli så jävla irriterad på de som verkar tro att de har hittat den enda och sanna vägen till lycka och att alla vi andra bara lever små futtiga obetydliga jordeliv och inte tror eller kämpar för något.

Jag har nyheter till er: jag kan fan älska och ta saker för ”heligt” utan att acceptera en gud. Det är verkligen inga problem. Jag kan gå omkring och tycka att världen är farbannat vacker och ”magisk” utan att tro att det är gud som har skapat den. Inget fattas mig för att jag inte tror på gud. Synd för er att ni behöver gå den vägen, men jag måste inte!

Om man nu ska vara sådan så tror jag fan bara att tro är ett uttryck för djup rädsla. Denna ovilja att ta livet för vad det är: lidande och död. Och sen denna insikt om att man själv måste fatta beslut över hur man önskar leva och dessutom själv stå ansvarig för dem. Hemsk tanke för alla religiösa som förlitar sig på att det finns något ”rätt” som står utanför deras förstånd.

Religiösa anklagar ofta oss ateistiter för att vara oödmjuka inför den ”högre makten”. Om det finns något som är sjukt högfärdigt så är det väl att åberopa att man själv skulle ha nått någon slags högre insikt: den ödmjuka insikten.

Men vad fan. Jag kanske skulle bli lite mer ”andlig” och ”ödmjuk” och fokusera lite mer på att älska ”gud” så att jag får komma till himlen än att ge kärlek till mina nära och kära och fylla upp mitt jordeliv med mening. Kanske ska jag även skriva långa texter om hur fattiga och futtiga alla andra människors liv är och hur rikt mitt eget är.

Min alldeles egna konspirationsteori.

Nu börjar även jag tycka att detta är skumt, det måste jag medge. Jag vill inte att nån ska tro att jag helt förnekar möjligheten att det kan vara något konstigt med alla dessa djur som dör, jag skulle bara önska att folk kunde ägna sig lite mindre åt att hetsa upp sig i onödan. Och i onödan enligt mig är när det endast har skett på två platser och man har kunnat se tecken på utvärtes våld i båda fallen.

Detta är egentligen ingen konspirationsteori, men det är väl samma mekanismer som ligger bakom. Om man letar tillräckligt noga så kan man se samband för precis allting. Det finns så mycket information ute i världen och så många helt orelaterade händelser som kan verka hänga ihop om man bara försöker.

Det jag tycker är lustigt med det är att folk ägnar sig åt att fundera över sådant när man istället kan lösa betydligt mer uppenbara problem som finns rakt framför våra ögon. För att reda ut en sak som bostadsbristen eller psykvården behövs inga långsökta teorier, det är bara att läsa regelverket kring det och lite offentliga utredningar.

Det är onödigt att det går en massa tid och engagemang åt detta. Tänk vad alla konspirationsteoretiker hade kunnat uträtta om de ägnat sig åt lite mer jordnära problem. Deras energi verkar ju vara närmast outtömlig, tänk om de hade kunnat använda den för att informera om hur fruktansvärt dålig psykvården är.

Alla engagerade människor finns idag antingen inom religionen eller hos konspirationsteoretikerna, eller etter värre: hos de religiösa konspirationsteoretikerna. Jag vet inte om det är så att man måste vara fylld av orimligt stark tro till något påhittat för att kunna langa så otroligt mycket engagemang som dessa personer gör.

Om jag ska säga min egen konspirationsteori så tror jag att staten och media levererar en massa irrspår om ”mystiska grejer” för att vi ska undvika att engagera oss i verkliga och uppenbara problem. Rädsla är, som vi alla vet, ett utmärkt sätt att hålla människor i schack.

Mer Islamofobi och övervakningsmani är att vänta.

Det var länge sedan jag blev så ledsen över en nyhet som över denna, en man sprängde sig på Drottninggatan och Carl Bildt tycker att det är ”försök till terrordåd”, vilket det uppenbarligen är. Killen har lämnat ett brev där han skriver om att vi ”för ett krig mot Islam” (vilket jag kan hålla med om) och att Lars Vilks är dum.

Terrordåd är ju trist, men vad som är etter värre är den övervakningsmani och islamofobi som kommer med dem. Detta kommer bara bli ytterliggare ett argument för mer övervakning, mer poliser, för ett ”tryggare samhälle”, för ett tätare samarbete med USA i ”kriget mot terrorismen”. Ta er jävla trygghet och ert jävla terroristkrig och kör upp den i röven, jag tänker inte ställa upp på detta. Ni vet väl att om man är rädd så har terroristerna redan vunnit, de vinner om vi förändrar vårt samhälle efter deras vilja!

Sen blir jag så trött på alla företrädare för ”äkta Islam” som ba: ”detta går emot Islam”. Måhända gör det det,  men faktum kvarstår att religion suger för det bygger avstånd mellan människor och får folk att göra vansinniga grejer. De flesta heliga texter innehåller uppmaningar som går emot vad vi anser okej idag, typ Jihad eller att man ska stena bögar, så att påstå att religion är endast fint och gulligt är lögn.

Faktum är att de flesta terrordåd görs av människor som är religiösa, så att förneka kopplingen däremellan vore idioti, ungefär som att förneka kopplingen mellan borgerlig regering och utförsäkringar. Jag blir så arg på hur man totalt avskriver religionen ansvaret för detta genom att påstå att det inte är ”äkta”, vem fan bryr sig? Det är ju ändå i den kontexten det uppstår, vilket innebär att det är där en måste bekämpas.

Vi ska inte utradera något jävla kulturarv.

Björklund har också fått kritik för att förslaget är en flirt med främlingsfientliga krafter. Men han tror att mer kristendom ska göra Sverige öppnare.

– Att vi ska utradera vårt eget kulturarv på grund av invandringen det tror jag är fel tänkt. Sverige kommer vara ett mer öppet och välkomnande land om de som växer upp här känner sig trygga i sitt eget kulturarv, säger Jan Björklund i TV4.

Detta handlar inte om att något kulturarv ska utraderas, det handlar om att kristendomen som religion inte borde ha särställning. Jag håller med om att vi inte ska utradera vårt kulturarv, jag tror få av Björklunds kritiker gör det. Jag firar jul, midsommar, påsk och valborg, jag läser Selma Lagerlöf och Strindberg, det är väl vår kulturarv? Om man tror att kristendomen är en så jävla väsentlig del av vårt kulturarv så borde man tänka om.

Att Björklund hävdar att anledningen till att vi firar jul är att jesusbarnet föddes då är i det närmaste genant. Alla som har minsta lilla koll på svensk historia vet att högtiden jul härstammar från midvinterblotet. Det är en högtid som har sitt ursprung i naturdyrkan som man sedan har gjort kristen för att lättare kunna smyga in i den vidriga religionen i vårt land.

Vårt kulturarv är minst lika mycket hedniskt som kristet. Midsommar, nyår eller valborg, som ändå är två av våra största högtider, har absolut ingenting med kristendomen att göra. Som jag sade innan är julen inte heller ursprungligen kristen och jag har också hört nämnas att påsken har sina asatrosanor, men vet inte vilka dessa skulle bestå i.

På det stora hela är inget i vare sig vår kultur eller lagstiftning särskilt kristet. De flesta lagar skulle kunna härledas från andra politiska ideologier eller helt enkelt bara utifrån det som funkar bäst, utom såklart de morallagar vi har gällande sex, men det fattar jag inte varför vi är intresserade av att behålla. Det är hursomhelst knappast så att våran samhällsmoral skulle krackelera om vi tog bort det kristna inflytandet, som vissa verkar vilja göra gällande.

Om vi läser svensk historia i skolan så kommer det kristna inflytandet att lyftas fram automatiskt, men då har man också en plattform för att berätta om allt det som Sverige är vid sidan om kristendomen. Att känna sin kultur handlar inte bara om att känna sin folkreligion, utan om att känna hela sin historia, sin geografi och vilka värderingar som genom tiden varit gällande: socialdemokrati, sexualmoral, asatro, naturdyrkan och kristendom. Det ska också finnas ett fokus på att lokalisera de här värderingarna i vårt moderna samhälle och givetvis att ifrågasätta dem. Att läsa bibeltexter är däremot inget annat än trams som inte hör hemma i skolmiljö. Vi ska inte ge kristendomen ”äran” för något som är urgamla hedniska traditioner.

Den religion har haft inflytande i våran historia får ju automatiskt en särställning, så varför ytterliggare förstärka denna?

Förutom att Björklunds syn på att kristendomen borde ha en specialplats inom religionsundervisningen är helt förkastlig av jämlikhetsskäl så fattar jag inte hans argument om att den borde lyftas fram för att den har haft mycket inflytande.

Om den haft så stor inflytande så märks ju det ändå när man läser svensk historia? Vi behöver väl inte särbehandla kristendomen i religionsundervisningen också, det räcker med att vi berättar hur vårt land har byggts upp med alla faktorer som påverkat oss, alltså även kristendomens intåg.

Jag anser i alla fall att jag har fått ta del av tillräckligt mycket lärdom om kristendomen under min skoltid. Vad som däremot verkligen borde införas i undervisningen är religionskritik. Herregud vad fint det hade varit med lite sköna lektioner om varför religion suger trots allt. Lite föreläsningar om kristendomens brott mot mänskligheten, lite föreläsningar om kopplingen mellan tro och folkmord/terror. Och då kommer man ju liksom per automatik läsa ganska mycket om kristendomen, eftersom det är en religion med ett väldigt blodigt förflutet. Och så får både jag och Jan Björklund som vi vill.

Detta är faktiskt att gå för långt.

Det här är fan att gå för långt. För det första fattar jag inte varför det hållas gudstjänst för de som ska arbeta i regering och riksdag om vi nu är så jävla sekulära? (svaret: för att det är en myt att kyrka och stat är åtskilda i Sverige) Nu kommer det väl vara en massa människor som tycket att det ”trots allt är en del av det svenska kulturarvet med kristendom” men det är för det första inte sant och för det andra inte relevant. Jag hade tyckt att en liten offerritual i typisk asatrosstil hade varit lika malplacerad, det passar sig helt enkelt inte att ägna sig åt religion eller nån slags vidskepelse när man sysslar med politik i ett så kallat sekulärt land.

Om man nu nödvändigtvis ska ha detta ofog så ska det vara just en ritual, inget annat. Partierna får gärna göra vad de kan för att gå emot Sd och minska deras inflytande men man ska inte göra om något som i det ”sekulära” Sverige ska vara en trevlig liten tradition till ytterligare en arena för dem som redan har makten att få sina åsikter lyfta. Då börjar man komma närmre det som verkligen kan räknas som mobbing av ett politiskt parti, det vill säga att hoppa på dem i helt ovidkommande sammanhang där de inte ens yttrar sig. Det är typ som att låta Sd-ledamöter ha speciella ingångar till riksdagen eller speciella mindre bekväma stolar för att vara elak, det passar sig inte i en demokrati.

Göran Hägglund tycker till:

– Det är en skandal. Det var extremt olämpligt att i Storkyrkan, i kungliga familjens närvaro, resa sig upp och gå.

Men åh nej, ett riksdagsparti vanhedrar inte bara kristendomen utan även Sveriges konung genom att agera såhär. Gu vad hemskt! Jag som alltid tyckt att alla politiker ständigt ska visa respekt och vördnad inför konungahuset och kristendomen, som har gjort så mycket gott för vårt land.

– När de lämnade visade de upp sig som de som biskopen pratade om.

Men som om det inte var uppenbart? Inte för att Sd är ett rasistiskt parti, utan för att Eva Brunner talade om demonstrationen mot Sd när hon sa att flera tusen männsikor har samlats för att ”ropa ut sin avsky mot de som gör skillnad på människor”. Vad jag vet så var det ingen annan demonstration där folk ropade ut sin avsky mot de som gör skillnad på människor igår kväll, i alla fall ingen som flera tusen deltog i. Att försöka förneka att detta var ett direkt påhopp på Sd är sandlåderesonemang, ungefär som att det fanns en enda människa som inta fattade vad Eva Brunner syftade till.

Igår kväll samlades många tusen människor i Stockholm och i olika delar av landet för att ge sin mening till känna. Ropa ut sin avsky mot det som gör skillnad på människor. Den rasism som säger att du är inte lika mycket värd som jag. Du ska inte ha samma rättigheter som jag. Du är inte värd ett liv i frihet. Och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld. Det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor.

Det är så himla uppenbart att detta handlar om Sd, och att Eva Brunner tog partipolitisk ställning. Det är under inga omständigheter okej och jag tycker att Jimmie och Co gjorde helt jävla rätt i att resa sig upp och gå. Även om det var inför kungen och allt.