Många har frågat om jag tycker att mina tankar om service även gäller för vårdyrken. Jag vill först om främst förtydliga vad min kritik handlar om; kravet på diverse servicepersonal att vara ”trevlig” på ett sätt som inte ingår i den egentliga produkten. Detta är såklart en svår gränsdragning att göra, men om jag till exempel köper kaffe så köper jag utöver själva kaffet en tjänst, tjänsten att någon ska ta emot min beställning och utföra den. Detta är vad jag betalar extra för. Jag kan förvänta mig att få ett professionellt bemötande, alltså ett som inte är direkt otrevligt och som håller sig till saken. Vad jag inte kan (eller borde kunna) förvänta mig är: leenden, småprat, att cafépersonalen ska skratta åt mina skämt, besvara mina raggningsförsök eller vara väldigt snabb. Ändå är det detta som många idag menar med ”god service” eller ”gott bemötande”, de vill inte bara ha en tjänst utförd på ett professionellt sätt utan de vill också ha ”det lilla extra” som gör det hela till en ”trevlig” upplevelse. Detta är ganska ofta synonymt med att det vill att personalen ska kyssa deras fötter.
Nej, alla som nyttjar servicetjänster är inte såhär, men många är det. De ställer krav på personalen att vara ”serviceminded”, alltså klistra på leendet och verka som om de är så jävla glada att få gå kunden till mötes. Serviceminded är ju egentligen en personlig egenskap, att vara villig att underkasta sig någon annans vilja för att ge bra service. När en talar om att personal är serviceminded och inte så talar en ju om deras personligheter, annars hade en ju talat om själva de uppgifter de utför och hur. Men detta ”serviceminded” handlar ju främst om vilken personlighet de uppvisar, vilken vilja de visar att tillgodose kunden.
Jag tycker att samma sak gäller inom vårdyrken. Jag tycker till exempel inte att vårdpersonal ska behöva klistra på något leende när de utför sitt arbete, jag tycker inte heller de ska underkasta sig och visa sig villiga att tillmötesgå vilja hos de de vårdar hur som helst, utan ha bestämde arbetsuppgifter vilka de utför på ett professionellt sätt. Däremot så anser jag att själva grundarbetet inom vården är annorlunda och kräver andra saker. Vårdarbete kräver ju i högre grad att personen som tar del av det känner sig trygg och så vidare. Detta ska såklart vara en del av vårdpersonalens uppgifter, däremot att ge ett ”gott intryck” och liknande anser jag fortfarande ligger utanför det en rimligtvis kan avkräva av personal.
Det är alltid svårt att dra exakta gränser mellan vad som ingår i arbetet och vad som inte gör det. I vårt samhälle så är det tyvärr så att ett glatt humör och vilja att gå till mötes ofta ingår i personers arbetsuppgifter, mer eller mindre uttalat. Det är inte ovanligt att det ställs omfattande krav på personer inom serviceyrkens personligheter i platsannonser, de ska vara drivna, serviceminded, brinna för jobbet och så vidare. Det som sätts i fokus är inte själva arbetsuppgifterna eller hur kompetenta människorna som söker jobben är, utan istället hur villig den personen är att tillmötesgå såväl kunder som överordnade.
Jag tycker att det är absurt att den här typen av arbete som främst rör sig om vilka känslor en visar upp och vilka personlighetsdrag en har har blivit så utbrett. Människor tvingas inte bara sälja sin arbetskraft och sin kompetens, utan tvingas också sälja ut sina känslor och sin personlighet. Att detta har negativa effekter för privatlivet tycker jag inte är särskilt svårt att tänka sig; tänk dig själv den sociala utmattning som följer av att dagligen förställa sig för att visa upp känslor en inte har och för att tillgodose kundens alla behov och önskemål. Men problemen slutar inte där, den största faran i detta anser jag är hur en som arbetare ständigt måste bearbeta och förändra sin personlighet, hur en måste internalisera sin egen underordning och själv börja reproducera den genom att anta en viss personlighet och vissa känslostämningar. Detta försämrar kraftigt förutsättningarna för olika former av organiserad kamp, eftersom många utsätter sig själv för den hjärntvätt det kräver att nå upp till de personlighetsmässiga idealen för att vara en bra arbetare, och därmed effektivt tvättat bort den kritik och tvivel en eventuellt innan kände inför det hela. Det handlar om ett ständigt arbete på sig själv, en ständig känslo- och personlighetsmässig disciplinering.