twitter – Sida 2 – Fanny Åström

Om du nu ska vara fördomsfull kan du väl åtminstone stå för det?

Nu tänkte jag skriva om det jättespännande ämnet ”folk”, och närmare bestämt folk som känner sig åsiktsförtryckta och använder populistisk retorik. Som exempel för att illustrera detta tänkte jag välja Wallins twitterhaveri som ägde rum tidigare idag.

Så, det hela började för ett tag sedan då Wallin twittrade såhär:

Ja, det var ju tråkigt att hen väljer att sprida fördomar om homosexuella män. Folk blev såklart upprörda, vilket jag anser är helt i sin ordning. När en person med mycket makt och inflytande, och som dessutom gör anspråk på att vara progressiv, uttalar sig så så är det faktiskt läge att reagera.

Sedan kommer ursäkten. Okej. Lite märkligt kanske att hen ber om ursäkt till bögar med ”bra musiksmak” eftersom det inte är det som är problemet, utan att hen generaliserar kring en diskriminerad grupp samhället. Och så det där ”jag vet att jag är plump ibland”, som om självinsikten gjorde saken okej?

Men sen kommer det där bagatelliserande. Wallin ”gillar att kittla folks överkränkt/övertolknings-nerv”. Okej, vad är det som händer här? Jo, Wallin omintetgör ursäkten genom att hävda att det egentlige problemet här inte att att hen uttryckt sig dumt och fördomsfullt, utan att folk är så himla himla lättkränkta. Det spela ingen roll om en ber om ursäkt om en följer upp med sådant, faktiskt. För då är det liksom att säga att ”okej, jag ger mig, men bara för att ni tvingar mig och inte för att jag faktiskt ändrat åsikt”. Detta tycker jag är extremt tramsigt. Antingen så ångrar en sig väl och tar tillbaks, eller så står en fast vid sitt uttalande? Det här sättet att liksom försöka äta kakan och ha den kvar är så himla typiskt för människor som häver ur sig diverse fördomsfulla saker och sedan tycker att folk ska vara förlåtande. Och så det där ”det är kroniskt” som tydligt antyder att hen inte tänker ändra på saken.

Och sedan: skyll på formatet. Det är formatets fel att folk blir arga när jag skriver fördomsfulla tweets. Jag hade lika gärna kunna skriva om tops, folk hade blivit arga då med. Problemet är inte att jag skrivit något homofobt utan att allt helt enkelt tolkas till min nackdel på twitter.Så otroligt förminskande för de homosexuella män som blir upprörda för att det sprids fördomar om dem på det här sättet.

Okej, jag har en lösning: twittra inte om det är så förskräckligt. Men generellt kan jag ändå känna att det är ganska lätt att uttrycka sig utan att framstå som homofob om en typ… funderar lite?

Sedan, kränktheten över att folk har trott så taskiga grejer om en. Nu är det plötsligt Wallin som är offret. Hur kan folk tro så elakt som att hen skulle tro så om alla bögar? Nu är det väl inte direkt så att folk trodde det, utan att det var unket att sprida den typen av fördomar.

Och så finalen, den om ”pk-censuren”. Jag tycker inte direkt att Wallin verkar särskilt ”censurerad” eftersom hen har ett jävla radioprogram och typ 18 000 följare på twitter. Wallin om någon har faktiskt makt, och brukar dessutom ge uttryck för oerhört populistiska åsikter. Men ändå denna underdogposition, denna vilja att positionera sig som uppstickare och sanningssägare som blir tystad. Och hela grejen har snabbt som attan blivit en stor metadebatt, det handla rinte längre om vad som är okej att säga och inte utan om att människor ska få säga saker om de vill, faktiskt. Istället för att argumentera för att det hen skrev är okej, så urartar det hela i en stor kavalkad av kränkthet och meta, precis som det brukar bli när populister kör sitt race.

Så hur ska en göra då? Jo, först och främst kan en se till att bara skriva saker en faktiskt kan stå för, sedan kan en tänka efter som det finns några problem med uttalandet. Finns det någon diskriminerad grupp en trampar på tårna, skadliga fördomar en stödjer och så vidare? Helt enkelt: se det ur en samhällskontext, och inte bara fokusera på: ”vad menar JAG med den här tweeten”. Försök sätta dig in i att världen är större än dig själv, helt enkelt. Sedan, om det ändå blir fel, be då om ursäkt, och gör det på allvar. Eller skit i det helt och försvara istället ditt uttalande. Strunta i att be om ursäkt lite halvdant och framställa det som att det egentliga problemet ligger i att folk bli kränkta för lätt, för det är ingen riktig ursäkt. Det är bara du som försöker få det till att du typ… viker dig under pk-censuren.

Att folk bara skiter i att vara ”pk” tycker jag nästan är mer okej än det här störiga sättet att försöka framställa sig själv som förtryckt. För grejen är, att de flesta som försvarar sin ”rätt” att inte bli tystad av pk-censuren i själva verket har jävligt lite att komma med egentligen. Jag önskar att de bara kunde langa fram det de nu vill ha sagt, de grupper de vill kränka och så vidare, och sedan göra som vi andra normala människor och blocka de en tycker är störiga. För grejen är, att du är inte förtryckt för att vissa reagerar när du aktivt sprider fördomar om diskriminerade grupper. Om du nu ska vara fördomsfull, bara stå för det istället för att tramsa.

Twitter 20/7. Att objektifiera sig själv.

Jag blir så jävla provocerad av folk som anklagar kvinnor för att ”objektifiera sig själva”. Vad fan tror ni i det här skitsamhället. Kvinnor objektifieras överallt, vi får dagligen veta att vårt utseende är allt, ändå är det tydligen vårt ansvar att inte lyfta fram det.

Det talas om att som kvinna ha ”integritet” och ”sätta gränser” så att en inte objektifierar sig själv. Hur fan ska en kunna sätta gränser för detta som präntas in i skallen på en varenda jävla dag. HUR kan det vara upp till mig? Jag tycker att det är en jävligt sjuk tanke att jag som individ ska ta personlig ansvar för att inte påverkas av patriarkatet. Då har en liksom inte begripit patriarkatets otroliga makt. Den som griper tag om kvinnors självbilder med järnklor. Det går inte att sätta gränser för patriarkatet, ty patriarkatet finns fan överallt, påverkar alla.

Kvinnor förtrycks dubbelt, först av patriarkatet, sedan när vi blir tillsagda och skämmade för att vi påverkas av det. Jag vägrar fan skämmas för att jag blir påverkad av patriarkatet och tycker att det är viktigt att vara snygg. Det är fan inte mitt fel. Men förlåt att jag ”objektifierar mig själv”. Det är såklart mitt fel att jag inte kan sätta stopp för den press som legat på mig hela livet. Förlåt för att jag också påverkar av det som sägs, visas, präntas in i mig varje jävla dag, och har gjorts så länge jag kan minnas.

Jag är så trött på denna eviga jävla dubbelbestraffning. Detta eviga krav på att själv motverka allt det en blivit inlärd i så länge.

Twitter 18/7. Om våldtäkt.

När folk ska ”förkasta” våldtäkter genom att kalla individerna som utför dem för den elakare saken efter den andra. Ni tror att ni gör något bra, men egentligen bidrar ni bara till den mytbildning kring våldtäkter som råder och tillåter dem. För om våldtäkt är det värsta en människa kan göra, hur ska vi då acceptera att vänner, bröder, fäder utför dessa? De är ju inga monster.

Genom att skapa myter kring våldtäktsmän som ondskan själv så låter vi desto fler verkliga våldtäktsmän komma undan. De flesta våldtäktsmän är inte ens medvetna om att de våldtar. Våldtäkten är en så inlemmad del av vår kultur att den sker ”naturligt”. Att inte inhämta samtycke, att ”köra på” fast kvinnan inte visar vilja, allt detta är handlingar som leder till våldtäkt. Det förrädiska med våldtäktskulturen är att den gör allt detta till normala inslag i människors sex. Våldtäkten finns alltid närvarande.

Våldtäkten är inget väsensskilt från vanligt patriarkalt sex, utan snarare att dra det till sin spets. I det vanliga patriarkala sexet finns alla ingredienser som gör en våldtäkt: brist på konsensus, manlig makt, manligt tolkningsföreträde. Om vi inte motverkar detta kommer våldtäkter fortsätta ske. Det är synen på sex som i grunden måste förändras.

Att män självgott säger ”om tjejen säger nej slutar jag direkt” är i sig ett bevis på våldtäktskultur. Som om det räckte? En ska inte behöva säga nej. Män ska lyssna in, känna efter, förstå vad som är okej. Sådant märker en om en är lyhörd. Om du kör på helt obekymrat tills det magiska ”nej” kommer så löper du stor risk att ha sex med någon mot dennes vilja. Och det är det som är problemet. Att alla lär sig att ett ”nej” ska respekteras, men att allt innan dess är okej.

Uttrycket ”våldtäkt är inte sex” är problematiskt. För det ger bilden av att kulturen kring sex inte har något med våldtäkt att göra. För att vi ska förstå varför våldtäkter sker måste vi förstå varför sex ser ut som det gör. Hur det är patriarkalt. Innan vi förstår och kritiserar sex kan vi inte förstå och kritisera våldtäkt. Vi kan inte behålla det patriarkala sexet men slippa våldtäkten.

Problemet är att alltför många män anser sig har rätt till kvinnors kroppar innan annat angetts. Innan det där ”nej” kommer. Sex konstrueras som att män agerar på kvinnor, som objekt, inte som ett ömsesidigt samspel. Män kommer med förslag som kvinnor har att tacka ja eller nej till. De är inte agenter som kan utforma, de kan bara tillåta eller avslå. Innan vi börjar se kvinnor som sexuella agenter så kommer våldtäkterna inte att upphöra.

Twitter 9/6. Om högern.

Ibland hör en dock högermän som klagar på att feminismen är för vit och medelklassig. Och då vet en att deras agenda inte är att bredda så att säga. Ungefär som när Timbro ba: ”Iogt-nto är sexister” [apropå detta]. Det är knappast som att de ba *kämpar* emot sexism annars. Högern är bäst på att ta till sig kritik mot klassamhället, sexism och rasism när det passar deras agenda. Bryr sig inte en skvatt annars. Tog faktiskt lite illa upp när Timbro ba ”lyfte upp” mitt inlägg om Iogt-nto på grund av ”viktig kritik”.

Min lärare tyckte att högerideologi var ”komplicerad” men det är ju för att högern inte har någon sammanhängande ideologi. Högerns ideologi är att de ska behålla sitt klassvälde. För detta ändamål tar de till de medel som passar. Det är därför till exempel konservativa och liberaler funkar så jävla bra tillsammans, de är två krafter som behövs för samma mål. Är det inne att vilja ha välfärd? Skicka ut en konservativ! Är det inne med öppna gränser? Skicka ut en liberal! Det märkligaste är när dessa tu blandas i samma kropp. T.ex. liberaler som gillar kungahuset! Helt orimligt om de hade drivits av ideal. Men grejen med högern är att de inte drivs av ideal! Därför är de framgångsrika. De är som kameleonter, klär sitt klassvälde i rätt mönster. Allting kokar dock ned till att de som behövs för att ”lösa problemet” är antingen kapitalism eller någonting som ej ska lagstiftas om.

Vänstermänniskor som beklagar sig över att högern är inkonsekvent och så vidare, sluta försök förstå högern som ni förstår er egen ideologi. Istället bör ni förstå högern som en i grunden oformlig klump som ändrar färg och form efter vad som krävs för målet: klassherravälde! För mig är det viktigt att vara konsekvent och inte ansluta mig till analyser jag inte står bakom helt. Detta skiter högern i.

På grund av detta har jag slutat göra skillnad på olika högerideologier. Det är samma skit, det vill säga kapitalism och klassvälde, men i olika förpackningar. Sedan finns det högermänniskor som verkligen håller på en ideologi och försöker vara konsekventa i den, men de är ganska marginaliserade. Eller så anställs de av Svenskt Näringsliv och får betalt för att lyfta fram den sidan av sina åsikter som gynnas Svenskt Näringslivs agenda.

Finns ju högermänniskor som gör anspråk på att vara ”vettiga” och typ ”förstå att en är vänster men tycka lite annorlunda”. DET ÄR EN FÄLLA! Det de vill är att dra in er i sitt spindelnät av klassherravälde och kapitalism och få er att tänka ”det finns nog vettiga liberaler i alla fall”. De vill få er att tro att ”det inte är så stor skillnad”. Men det är verkligen milsvid skillnad. Ni vill helt olika saker. All den vettighet och ideologiska stringens som finns inom högern suger kapitalismen upp och omformar efter sina egna intressen.

Twitter 7/6. Om vikten av intersektionalitet och ”demokratiska medel”.

Gud, folk som inte greppar vikten av att arbeta intersektionellt i alla emancipatoriska rörelser. Ingen har sagt att den feministiska rörelsen ska sadla om&bara jobba antirasistiskt, däremot att vi som alla andra måste sluta förtrycka. Det är ett jävla problem att feminismen främst fokuserar på vita medelklasskvinnors frigörelse. Vi måste omfatta alla kvinnor.

Detta är ett problem inte bara för dessa kvinnor, utan för hela feminismen som rörelse, eftersom det gör den plakatartad och tunn. Det finns en gräns för hur länge det är intressent och subversivt att prata om att vita medelklasskvinnor har problem, vi måste bredda. Jag stör mig själv något enormt på feminism som bara handlar om sådant som att det är fel med könade barnkläder och bra med genusdagis. Och det är häri den mesta kritiken har legat imo. I att feminismen kommit att mest behandla frågor som berör privilegierade kvinnor. Samtidigt har en glömt frågorna om de kvinnor som befinner sig längst ner, de kvinnor som skrubbar medelklasskvinnornas toaletter. De kvinnor som sliter ut sina kroppar i fabriker för att tillverka medelklasskvinnornas skor, smycken, mobiler och kläder. Istället handlar det om barnkläder och om glastak, något som knappt berör någon av dessa kvinnors vardag. Och så förväntar de sig att dessa kvinnor på något sätt ska se den här kampen som deras, som om den omfattade den. Nej, det handlar inte bara om ”vem som får tala” utan vad det talas om, vilket såklart hänger samman med talarlistan.

Det funkar inte att säga sig omfatta alla kvinnor men bara fokusera på en snäv grupp privilegierade kvinnors behov. Värre är dock föraktet som kan komma när ”fina” feminister tycker att andra gör ”fel” pga delar inte föräldraledigheten eller whatever. Jag har nyheter: alla kan inte dela den jävla föräldraledigheten lika, för vissa så är mannens högre lön helt jävla nödvändig. Feminism kan för fan inte handla om att alla kvinnor ska göra ”rätt” val, det måste handla om att möjliggöra detta för alla kvinnor. När feminister ägnar sig mer åt ängsligt livsstilspositionerande än åt politisk kamp så är något jävligt fel.

Och så en liten bonus om det här med att en ska använda ”demokratiska medel”:

Alltså gud ta era ”demokratiska medel” och kör upp i röven MVH våldsbejakande vänsterextremist. Öppen fråga till alla demokratilovers: När har en rätt att sluta använda demokratiska medel och börja med ickedemokratiska? Vad är ens ”demokratiska medel”? De som den styrande makten råkat bestämma är okej? Klart det funkar att lyda lagen när lagen är utformad för dina jävla intressen. Vilken överraskning. Oj oj vilken konstig slump att de här ”demokratiska medlen” tyvärr inte räcker till för att du och din klass ska kunna driva er agenda.

Kommentarsmentalitet.

Läste ett inlägg hos Suhinina om det här med att bloggande försvinner alltmer till förmån för typ twitter (något jag för övrigt håller med hen helt om). I kommentarsfältet fann jag denna:

Twitter läser jag inte just pga av att jag inte kan kommentera och skriva precis på pricken varför någon har fel med mina 2000 tecken. Så bloggar är bättre, men tyvärr är bloggandet i sverige väldigt segt. Ingen vill debattera. Säger man något som inte håller med bloggens tema så blir man blockad snabbare än ett smart argument på Hanna L:s blogg.
Twitter är bara till för att få sina ryggdunkningar av liktänkande personer, det handlar också mer om politik än att ha roligt och vara rolig.

Den här kommentaren säger så mycket om mentaliteten hos vissa kommentarstroll. ”Debatt” är att ”skriva precis på pricken varför någon har fel”. För mig känns det som ett ganska… tråkigt och menlöst utbyte, om det ens kan kallas för utbyte. Jag är mycket mer intresserad av utvecklande av idéer. Någon som kanske håller med i vissa saker men har något att lägga till eller ifrågasätta, eller någon som är intresserad av att djupare förstå mina ståndpunkter.

Det är verkligen inte intressant att ha ”dialog” med sådana människor, det är som att snacka med en vägg som då och då öppnar sig och skriker okvädningsord. Det är i bästa fall otroligt tråkigt och i värsta fall kränkande och direkt obehagligt. Varför skulle jag vilja lägga mig tid på sånt? Varför skulle jag vilja upplåta utrymme åt sånt?

Om ens idé av att ha dialog med andra är att en ska skriva exakt varför de har fel så borde en inte bli särskilt förvånad när folk blockar en från sina bloggar. Det kan ju faktiskt vara så att en borde tänka över sig egen inställning till saker och ting, och inte bara klaga på att andra är mesar som inte vill släppa igenom eller besvara ens kommentarer. En liten tanke bara.

Twitter 17/5.

Okej, kan folk som använder hen bara sluta säga att det endast ska användas när könet är okänt. Det begränsar bara. Hen är ett helt nytt ord. Det finns inga ”regler” kring hur en ska använda det. Varför begränsa? Folk kan väl få göra som de vill. Jag vill använda det konsekvent av en massa olika skäl. Låt mig?

Även detta att folk ba ”det ger bara motståndarna vatten på sin kvarn”. Ok, så nu ska vi anpassa språket efter våra motståndare? Använd ordet som ni vill, men försök inte tvinga på mig att använda det på ert sätt för att inte ge någon ”vatten på sin kvarn”.

Förstår inte behovet som andra feminister/genusintresserade har i att begränsa de som går ”för långt”. Snälla sluta med det. Så jävla trött på att ständigt bli påpressad den här grejen med att vara ett ”bra språkrör” för feminism/genus. Förstår inte varför vi ska begränsa oss själva. Det är bara så jävla dumt.

Och alltså, om ni nu har lovat någon motståndare att ”hen” bara ska användas på ett visst sätt är det väl fan ert problem. Ge ej sådan löften. Ni kan tyvärr inte göra utsagor för hur alla kommer använda ett ord, lär er det och sluta försöka begränsa.

Jag har verkligen fått en massa kommentarer om att det är skönt med könsneutralt språk eftersom det får folk att släppa könsfixeringen. Fattar inte varför jag ska undvika ett språk jag själv och andra trivs med för att någon på avpixlat kan få ”vatten på sin kvarn”. Och allvarligt, folk som blir sura för att ngn använder hen ”fel” är nog ändå inte mer på genuståget så att säga.

Om hur fördomar sprids och reproduceras.

Igår reagerade jag på en tweet som löd såhär:

Alla ungdomar som: ”Jag skiter i skolan, jag vill bli PROGRAMLEDARE!” kan ju se Petra Mede växla mellan franska och engelska på scen nu.

Nu tänkte jag försöka säga något om hur fördomar sprids, legitimeras och reproduceras. Det är en utbredd uppfattning idag att ungdomar är lata, bortskämda och så vidare. Ibland sägs det att vi bara vill ha roliga jobb (gud, sedan när är det fel att drömma) och inte vill anstränga oss. Den här myten används politiskt på ett tydligt sätt, folk tycker att regeringen inte behöver göra något åt ungdomsarbetslösheten eftersom en förklaring är att ungdomar minsann är lata, inte vill ah jobb och så vidare. Jag tror att ni förstår ungefär vad jag menar.

I ett sådant klimat kan en inte bara kasta ur sig saker om ungdomar på det sättet och sedan hävda att en inte bidrar till dessa fördomar. Det gäller att tänka efter vilka fördomar en reproducerar. Om det inte hade funnits en uppfattning om att ungdomar i allmänhet är lata och bortskämda hade det inte varit ett problem att skriva som det skrivs i tweeten, men nu är det tyvärr så att denna uppfattning är utbredd och använda i politiska syften, vilket gör att en bidrar till den världsbilden när en skriver sådana saker. På samma sätt fungerar det med att till exempel ”kritisera” halaslakt i ett samhälle där muslimer utsätts för rasism, eller ta upp att den finns en möjlighet att kvinnor falskanmäler våldtäkt i ett patriarkalt samhälle. Dessa två saker hade kanske varit okej i ett fullkomligt orasistiskt eller jämställt samhälle, men i ett samhälle där dessa myter sprids och används för att misstänkliggöra invandrare så är det annorlunda.

Sedan kan en alltid säga att det ”faktiskt finns” sådana ungdomar. Ja, så är det garanterat, det finns idioter i alla läger. Frågan är om 1) det är specifikt för ungdomar 2) det är specifikt för nuvarande ungdomsgeneration 3) om det är vanligt förekommande. Jag hävdar att inget av dessa tre stämmer, men jag tycker att det är uppfattningen som sprids i tweeten. Det står svepande ”alla ungdomar” vilket enligt mig indikerar att det är något som förekommer relativt ofta, ändå har jag aldrig någonsin stött på en ungdom som skiter i skolan för att hen vill ”bli programledare”.

Nu kanske någon tycker att jag överdriver och att det inte ”var så farligt” eller ”illa menat”. Detta stämmer säkert, och jag anklagar inte heller författare till tweeten att ha skrivit för att vara taskig mot ungdomar eller för att vara upphov till den samlade skit som sprids om ungdomar. Min poäng är att det blir väldigt lätt att göra billiga poänger på en grupp som redan är utsatt för en massa fördomar, precis som det är lätt att göra billiga poänger på muslimer och kvinnor. Och samtidigt som en gör den billiga poängen så sprider och reproducerar en en myt som är skadlig för ungdomar, och något som för en själv verkar harmlöst och oskyldigt gör det ytterligare lite svårare för den gruppen att för erkännande, värdighet och hjälp.

Ätstört språk.

En grej som jag blir helt galen på är kvinnliga bloggare/twittrare/instagramare/whatever som lägger upp bilder på godis, snabbmat eller något annat ”onyttigt” och ba ”det slank ner lite godis/hamburgare/bullar också, har så dålig självkontroll”, eller ”jag unnade mig lite, det förtjänar jag efter två timmars träning”. Snälla sluta.

Detta ätstörda språk. Denna jävla fixeringen vid mat. Detta ständiga påminnande om att äta är inget en gör bara sådär, utan det är något som måste ursäktas, beklagas och påpekas som vore det någon slags undantag från normaltillståndet.

Jag tänker mig att många av de som gör detta vill ”avdramatisera” och visa att de också äter, fast de är skitsmala. Det är inte en bra grej att sprida en idé om att ätande är något en ska hålla på och ursäkta och motivera på olika sätt. Det skapar inte något avslappnat förhållningssätt utan ger bara ännu mer ångest. Det är nästan alltid de som verkar vara mest fixerade vid sin kropp som skriver mest om mat.

Gud, jag minns när jag själv var ätstörd och vilket jävla liv det var kring varje gång jag skulle äta något ”onyttigt”. Jag kunde liksom inte bara slappna av och äta skiten, utan det var alltid fruktansvärt ångestladdat och jag var liksom tvungen att ursäkta det och motivera det varenda gång, både för mig själv och för andra. Så skönt att ha släppt det nu, men tragiskt att det finns så många som fäster sig vid denna fixering vid mat och sprider den.

Twitter 20/4.

Någon kommenterade och ba: vad som är värdefullt är subjektivt. Smart sätt för högern att slippa diskutera hur vi organiserar vårt samhälle. Man ba *pekar på uppenbart orimlig effekt av systemet* De ba: någon kanske tycker det där är jättebra och viktigt och lever enbart för det. Alltså ursäkta mig men jag tror inte att t.ex. 100 olika smartphonemodeller som åldras skitsnabbt är nödvändigt för någons välbefinnande. Tänk om vi hade planekonomi så vi kunde fokusera på att göra bra grejer istället för att göra många.

Dessutom: om det nu är så känner jag att jag inte tycker en måste ta hänsyn till alla enskilda personers åsikter när en formar samhället. Detta gör vi inte idag, och det kommer vi inte göra i framtiden heller, så bara släpp att någon kanske bli ledsen. Någon kanske inte kommer kunna köpa sin favoritenergibar, någon kommer kanske inte kunna positionera sig genom konsumtion. Men böla då! Känner att det är så otroligt mycket viktigare att vi har ett hållbart ekonomiskt system än att folk ska få köpa sina favoritprylar. Högern så fort en talar om att ett annat samhälle är möjligt: men då kommer det ju bli massa förändringar!??! Ja! Detta är hela poängen. ”Men hur ska vi veta om det kommer funka”. Det vet vi inte, men dagens system funkar inte heller.

Apropå planekonomi: