Etikett: twitter

Livet.

Var så jävla full igår och känner mig ungefär som bilden ovan idag. Inte så fräsch och livlig som jag brukar med andra ord.

Loggade in på twitter och hittade fylletwitter som jag glömt:

Skämdes. Detta var fan lite magstarkt även för mig. Pallade dock inte radera eftersom jag hade fått svar på det. Ännu mer pinsamt att radera pinsamma grejer som folk uppmärksammat ju!

Ska fan börja fylletwittra mer. Så himla festligt när man upptäcker det dagen efter.

Två saker till: Hannah har svarat på mitt inlägg om att feminism och genus inte är samma sak. Jag ska svara, har bara inte orkat göra det än. Jag ska även se till att skriva relationsutmaningen, men har varit för upptagen på att lacka om klass för att orka denna vecka.

#drev68.

En massa personer är arga på drevet mot Juholt som har därför skapat någon slags metadrev, alltså drev mot medierna, på twitter under hashtaggen #drev68 där man kräver att journalisterna ska ”avgå” och så vidare. Detta är en himla lustig reaktion tycker jag, ett roligt sätt att framföra en relevant poäng.

Sen är det också en massa personer som tycker att drevet mot Juholt är helt berättigat eftersom han trots allt har skött sina kort dåligt. Det är ett argument jag kan förstå, drevet handlar inte bara om en allmän motvilja emot socialdemokratin utan även om att Juholt är jävligt kass och att Socialdemokraterna är ett djupt splittrat parti som inte har förmått levererar ett alternativ till den nuvarande politiken. Det är värt att kritisera det.

Men detta handlar inte om huruvida Juholt ska sitta kvar eller ej. För det första är det väl en fråga som ska skötas inom partiet och inte av medier. Visserligen kan man göra en poäng genom att uppmana till avgång på en ledarsida eller i en debattartikel men det blir smått parodiskt när det görs på nästan daglig basis. Man hinner ju knappt tänka inom partiet när dessa avgångskrav haglar.

Juholt har absolut gjort fel och gjort sig förtjänt av stora delar av de negativa skriverierna. Drevet rörande hans bostad var bara fånigt men när det kommer till hans förmåga att ångra sig lite för ofta och för snabbt och dessutom att han gärna tar i lite för mycket för att skapa en retorisk poäng. Detta stämmer absolut. Problemet är att mediabevakning av honom står totalt ur proportion om man jämför med mediabevakningen av borgerliga politiker. Det har också sin förklaring i att han är ny och leder ett parti i kris, så intresset är såklart gigantiskt. Men någon jävla gräns får det väl finnas på hur många gånger man kan rapportera om precis samma nyhet ur olika vinklar och stadier.

Jag vill också förtydliga att det för min del inte handlar så mycket om den befintliga bevakningen av Juholt som om den obefintliga bevakningen av precis alla andra med makt och inflytande. Jag förstår att ni har det svårt på tidningsredaktionerna, ja förstår att ni bara jagar förstasidesstoff. Men snälla, försök att bevaka något annat än Socialdemokraternas kris.

”Hora” är laddat för att det har en historia.

Detta med vilka ord man får använda och hur man får använda dem är en debatt med anor. Jag tillhör inte de mest radikala på området men tycker ändå att ord som slampa/slyna, neger eller white trash är problematiska. Delvis i sig själva men också för att folk tenderar att använda dem på ett visst sätt. Detta gjorde mig alltså sjukt konfunderad och ganska upprörd:

Jag menar inte att trashtalka Lady Dahmer för jag tycker överlag att hon är grym, men att såhär lättvändigt kalla dåliga mammor för ”horor”, det tycker jag är konstigt. Hon menade att ”hora” kan användas om en person som ”säljer sig” oavsett om det är sexuellt eller inte. Jag köper att man ofta använder ”hora” som en avslutning på något annat, t.ex. ”uppmärksamhetshora” för att indikera någon slags mental utförsäljning men att använda ordet ”hora” i sin rena form som ett skällsord är ju faktiskt att säga att en person säljer sex för pengar, ty det är vad ordet betyder.

I mina ögon är ordet ”hora” lite för kvinnor vad ”neger” är för svarta. Ett ord med en lång historia av kvinnoförakt som har använts för att trycka ner kvinnor med ett visst sexuellt beteende. Det har alltid varit ett nedsättande ord. Visst kan ord ”tas tillbaka” men inte genom att användas som skällsord.

Här anför Lady Dahmer att det inte är ordet ”hora” i sig som är förolämpningen utan betydelsen av det. Om man ens kan göra en sådan definition är jag osäker på, men låt oss anta att det går. Jag skulle säga att anledningen till att ordet ”hora” är laddat inte är att det betyder att man säljer sig själv känslomässigt. Då skulle man kunna kalla personen sellout eller något liknande. Ordet ”hora” har en laddning som sträcker sig bortom den betydelse Lady Dahmer tillskriver ordet i kontexten och den laddningen kommer från det sexuella och kvinnoförtryckande i ordet. När man använder ”hora” som ett skällsord så utnyttjar man dessa århundraden av kvinnoförtryck som finns i ordet för att skapa sensation.

Att vissa ord är starka beror generellt på att de har vissa laddningar. Även om det inte är precis vad man menar i kontexten så följer ordets laddning med och lever sitt eget liv, skapar sensation. Ord är inte ”starka” bara i sig själva, de blir starka för att de har en historia.

Rättelse: Hade tydligen misstolkat första tweeten som att LD menade att mammorna var horor, när hon i själva verket menade tv3, därför blev jag väldigt sur. Jag står dock fast vid min slutsats om att laddningen i ordet inte kommer av den tänkte betydelsen utan av århundranden av kvinnoförtryck. Värt att tänka på.

Vad som helst är bättre än detta peppande.

Jag och FumikoFem kritiserade Katerina Janouch på twitter apropå detta varpå hon skrev:

Gillar att ni hetsar upp er. Go girls. Trevlig helg.

Efter detta och lång debatt så nådde vi visserligen fram till någon slags samförstånd så jag vill egentligen inte vara sådan, men jag gillar inte den där ”go girls” attityden. Ska förklara varför.

Herregud. Människan har alltså fått kritik, det besvarar hon med att tycka att det är bra att vi hetsar upp oss och skriver ”go girls” för att vi ska bli ”peppade” (får man anta). För mig var detta ingen argumentationsträning eller någon slags övning i att våga kritisera folk, det var en ärlig menad fråga och kritik som jag tycker förtjänar att bli bemött.

Om hon inte har lust att bemöta mig seriöst så tycker inte jag att det finns någon mening med att skriva sådär. För min blir det som att förneka att mina åsikter har något slags värde eller legitimitet. Hon tycker antagligen att det är ”bra” att jag har åsikter och ”hetsar upp mig” för det är bra att tjejer tar utrymme.

Att någon skulle skriva samma sak till två män som kritiserade en är inte realistiskt. Då skulle man antingen ha ignorerat det hela, blivit skitförbannad, tagit till sig eller försvarat sig mot kritiken sakligt.

Budskapet här är att vad mina åsikter består i inte spelar roll. Hon ville inte heller besvara dem från början, hon tyckte bara att det är bra att jag hade åsikter. Lite såhär kanske: ”gud vad gulligt, en ”ung tjej” som har en åsikt. Visserligen inte tillräckligt smart för att förtjäna ett bemötande men nog ska vi peppa henne lite, boosta hennes ego”. Alltså, tack men nej tack. Jag vill inte att mina åsikter ska reduceras till någon accessoar, jag vill bli bemött. Och om du inte gitter bemöta mig så vill jag hellre bli ignorerad eller utsatt för påhopp, vad som helst är bättre än detta peppande. För det som går att utläsa ur att någon peppar en när man kritiserar dem är följande: din kritik är så oviktig för mig att jag kan ”unna dig” den.