Lady Dahmer har skrivit om barnuppfostran och hur hon tänker kring att behandla Ninja och Tamlin (fett softa namn hon har valt på sina barn btw) olika. Jag tycker att det är helt rimligt att uppfostra sina barn olika för att kompensera, men också för att förstärka det man tycker är positivt. Det känns inte rimligt att ah som utgångspunkt och barnen i slutänden ska vara så lika som möjligt, snarare ska man lyfta fram och uppskatta barnens individualiteter. Det är också rimligt att kompensera för vilka roller andra personer kan tänkas försöka pressa in barnen i.
Det jag däremot ställer mig lite emot är det enorma fokuset på att Tamlin kommer ha bättre förutsättningar än Ninja på en massa olika sätt. Visst är jag feminist och ställer således upp på att kvinnan är underordnad mannen i vårat samhälle. Men jag tycker att man måste göra det väldigt tydligt att båda könen tjänar på jämställdhet. Med det ständiga fokuset att feminism handlar om att flytta upp kvinnor på männens bekostnad så kommer det alltid vara jävligt svårt att få med snubbar på tåget.
Jag tycker inte att man ska överge synen på att kvinnan är underordnad mannen, däremot borde man börja lyfta fram vilka egenskaper som mannen förlorar. Till exempel så har män ofta mycket större problem med närhet i alla dess former, något som såklart är jävligt tråkigt för dem. Många män är också vana vid att få ständig markservice vilket leder till att de blir näst intill handikappade när de ska leva ensamma. Ibland hör man ju rena skräckhistorier om vuxna män vars morsa kommer över med mat och hjälper till med städningen. Vidare så har många män svårare att skapa nära relationer till sina barn, svårare att organisera saker eftersom de inte är vana vid att ha många bollar i luften på samma sätt som kvinnor och blir oftare utsatta för våld. Män är även mindre noggranna med sin hälsa och mer benägna att ägna sig åt kriminalitet.
Det jag tror är det största problemet för män som grupp är just svårigheterna med att uttrycka känslor. Det leder såklart till ett otroligt fattigt liv om du inte kan släppa folk in på livet. Kvinnans motsvarighet till detta är att ha ett närmast omåttligt behov av att skapa nära relationer, eftersom många kvinnor definierar sig själva utifrån sina relationer enbart. Här har vi ett typiskt exempel på en situation där samtliga parter skulle tjäna på ett utjämnande av könsrollerna. Där kvinnor kan bry sig om sig själva också och män kan börja skapa nära relationer utan att bli totalt självuppoffrande. Det skulle även underlätta relationer män och kvinnor emellan om de kunde ske på mer lika villkor, och skulle troligen göra och både kvinnorna och männen blev mer bekväma i dessa arrangemang.
Samma sak gäller markservicen. Jag tror inte att någon människa som blir ständigt uppassad för att hen inte kan klara sig själv tycker att det är sådär otroligt bekvämt egentligen, de flesta vill ju såklart kunna klara sig själva. Kvinnorna som passar upp är såklart inte heller särskilt lyckliga. Här tror jag att alla skulle må bättre av att utjämnande av könsrollerna.
Feminismen ska inte sluta prata om att kvinnor har lägre status i samhället, men vi borde börja prata mer om man man faktiskt förlorar på att sakna dessa typiskt kvinnliga egenskaper. Jämställdhetsprojektet borde ses mer som ett utbyte mellan könen där man ger varandra verktyg för att bygga upp de (ofta) könsspecifika egenskaper som anses positiva till en rimlig grad.