Jag är i grund och botten helt enig med åsikten att Sas inte ska få statliga subventioner. På samma sätt borde all flygtrafik sluta subventioneras. Vad jag däremot tycker är osmakligt är talet om ”konkurrenskraft” i sammanhanget. Sas har mycket dyrare priser än andra bolag. Det finns säkert flera förklaringar till detta, men en av dem är de anställdas villkor. På bolag som Ryan Air så är en stor del av personalen bemanningsanställd och lönerna är lägre.
Nu tror jag själv inte att folk som köper flygbiljetter kommer att tänka på detta, utan jag tycker såklart att lagstiftning är den enda rimliga lösningen. Vad jag däremot stör mig på är hur folk talar om konkurrenskraft, priser och så vidare som något som vore helt frikopplat från verkligheten. Att de helt enkelt bara konstaterar att Sas ”är dyrare” utan att fundera på vad det är som skapar denna prisskillnad.
Inte alltid, men ofta, är den som får betala priset för den billiga flygresan, tröjan eller vad det nu är, en arbetare. Att helt frånta dem och deras villkor ur diskussionen när vi diskuterar flygbolagen är orimligt. Det är att täcka över människors situation i en diskussion som kretsar kring prislappen på den slutliga flygbiljetten.
Jag brukar se det som att det som är billigt för dig själv, är det någon annan som får betala för. Oavsett om det gäller kläder, mat eller flygresor.
Har en inte råd att flyga, med allt vad det kostar, får en väl låta bli att flyga? En har varken rätt till att flyga eller att låta bli att betala för sunda arbetsförhållanden för de som jobbar med flyget. Jag tycker att sunda arbetsförhållanden bör ses som en lika självklar del av flygbiljettpriset som bensinpriset. Kan en inte betala det kan en inte flyga.
Nejmen stackars alla barnfamiljer som inte får fira jul i thailand.
Och vem ska bestämma vad som är sunda arbetsförhållanden?