Är helt med på den här grejen med att en inte ska slutshama etcetera som feminist men vi behöver väl inte hylla promiskuitet till skyarna heller? Alltså tkr inte att det är något häftigt och subversivt att ta på sig jättesmå kläder och jucka på någon scen. Tyvärr. Känns som att folk är så jävla rädda för att ”moralisera” att det inte går att diskutera patriarkala normer bakom sådant längre. Det är väl fan ingen slump att ”kvinnlig frigörelse” så extremt ofta handlar om att sexualisera sig själv?
Den kvinnliga frigörelse som premieras i detta patriarkala samhälle är den som går ut på att kvinnor gör sig tillgängliga för män. En måste vara ”sexpositiv” det vill säga helt skita i att problematisera några sexuella beteenden över huvud taget.
Ja, det är ett problem att kvinnor inte får göra vad de vill med sina kroppar utan att skämmas men vi behöver inte hylla allt för det. Det går att se det som ett problem att kvinnokroppen exploateras utan att för den sakens skull lägga skulden på de kvinnor som gör det. Det går att säga att någon är ett offer för patriarkala strukturer utan att säga att den personen helt saknar agens.
Att som feminist förneka patriarkala strukturer i situationer där kvinnor frivilligt exploaterar sina kroppar är ganska konstigt. Finns patriarkatet bara när kvinnor blir utsatta för direkt fysiskt tvång? Skulle inte tro det. Så nej, jag tänker inte hylla kvinnliga artister som ”lever ut” sin sexualitet, för jag tycker inte att det är subversivt. Jag tänker inte heller skuldbelägga dem, för det är inte deras fel. Däremot tänker jag se dem som offer för patriarkatet.
Och nej, det gör inte att jag tycker att de saknar förmåga att agera eller något, det betyder att alla påverkas av sin omgivning. Som kvinna kan en välja att gå emot patriarkala strukturer eller inte. Att exploatera sig själv sexuellt anser jag inte är ett sådant val.
Att vara promiskuös tycker jag inte alls behöver vara något dåligt. Det är ens privata angelägenhet. Däremot tycker jag inte heller att det är att vara promiskuös att ta på sig små kläder och stå och jucka på en scen. Det är att sexualisera sig, göra sig till en sexuell produkt, vilket inte alls behöver innebära att man ligger med många.
Sexualiserade kvinnliga artister är en produkt. Spontant tycker jag inte att det är en mer eller mindre positiv produkt än osexualiserade kvinnliga artister, så länge man inte går in i slut shamande. Jag tror verkligen inte att stora artister uttrycker sig själva genom sin image.
What Lisa said.
Tror det finns en feministisk poäng i att avstå från sex helt, eller att sexualisera sig själv. Helt enkelt eftersom det ofta måste göras på patriarkala grunder och det kan vara lättare att avstå helt och vara tydlig med att ens sexualitet inte är till för män.
Men du, jag skrev på Twitter, behöver verkligen tips på feministiska tröjor (gärna inte för provocerande). Du skulle inte kunna göra en liten efterlysning?
Vet inte om man kan kalla den feministisk, men avståndstagande från manlig kontakt på ett roligt sätt:
http://vsclothing.spreadshirt.com/ask-me-about-my-std-shirt-A8756781
Haha! Ja den vågar jag nog tyvärr inte ha 😉
Jag tänker att samma sak kan vara både uttryck för patriarkatet och subversivt på samma gång. För samtidigt som patriarkatet sexualiserar kvinnor ska det vara på ett visst sätt, till en viss gräns. Vissa personer går över den gränsen, och är för sexiga eller på fel sätt – vilket kan synliggöra vissa patriarkala strukturer. Att det är då en blir kallad slampig, oseriös eller vafan det nu kan vara. Det kan vara en medveten provokation – att visa att strukturerna och normerna inte syns så länge en inte går utanför dom (typ att raka benen och sminka sig ”lagom och naturligt” jämfört med att gå med ”för mycket” smink och push-up). Ja, de är ett uttryck för patriarkatet, men det kan också vara motstånd mot detsamma.
Jag vet inte om det är det mest effektiva sättet att krossa patriarkatet på, men jag har all respekt för folk som gör det. Jag väcker inte mäns uppmärksamhet speciellt mycket, för jag försöker inte att göra mig attraktiv för män. Så jag blir på något sätt en icke-existens för dom. Och jag tror att jag har det SJUKT mycket lättare än de i min omgivning, som har samma värderingar men ett mer feminint könsuttryck. Som måste förhålla sig till att skit från män (och andra) om att de skulle vara oseriösa, inte lika intelligenta, någon annans att ta på eller kommentera. Och jag tänker att det kan vara ett sätt att protestera mot allt det – att jag kan se sexig ut, bry mig om mitt utseende men fortfarande vara seriös, fortfarande vara värd respekt och ni har fortfarande ingen rätt att ta på mig mot min vilja.
Sen tycker jag absolut att för mycket av den frigörelse du pratar om ser ut just så, och att det får motsatt effekt (att kvinnor bara kan tas som seriösa om de fortfarande ser sexiga ut). I och med att det är den enda bild som visas i media. Och att det behövs sjukt mycket mer bilder av kvinno- och transkroppar som inte är sexualiserade och där annat än någons tillfredsställelse är i fokus. Men jag tror att det skulle finnas plats för båda.
Conclusion: Jag tänker att det är mer subversivt att vara ”översexuell” snarare än att vara ”lagom” sexuell, för det är ändå ett slags normbrytande (som då synliggör normen). Så det kan på samma gång vara ett uttryck för en patriarkal struktur OCH göra motstånd mot densamma. Men nej, det behöver inte hyllas. Och vi behöver få fram sjukt många fler kroppar som får synas som subjekt och inte sexualiserade objekt.
Kan också se det problematiska i att sexualisering av typ kvinnliga artister ses som girlpower och frigörande för det är inte ens särskilt normbrytande nu längre.
Fast om vi tar typ unga tjejers sexchattande som exempel (där de frivilligt typ visar brösten och onanerar i cam) så tror jag det är mer problematiskt att ifrågasätta detta än att låta det va/normalisera. Det blir liksom jävligt skevt att tro att ALLT sexuellt som tjejer gör är för att de är offer, för då är vi återigen inne i förnekandet av att (många) kvinnor också är kåta och vill ”leva ut sin sexualitet”.
Fast att vara lättklädd är inte det samma som att vara promiskuös. Sex är inte det samma som sexuella uttryck. En kan vara jättepåklädd och osminkad/orakad samtidigt som en har massor av sex. En kan gå i kortkort och vara supersminkad samt jucka på allt som rör sig och ändå leva i celibat. Jag håller med om att ”sexig” eller sexuell inte är en feministisk eller subversiv handling per se. Men det är inte heller att vara påklädd och leva i celibat. Dock kan såväl celibat som slampa, påklädd som lättklädd vara en feministisk handling under vissa omständigheter samt när det görs av rätt anledningar. Att trotsa patriarkala normer medvetet och för att en vill ser jag nog som feministiskt oavsett om normen påbjuder avhållsamhet eller tillgänglighet.
Vad Lo sade.
När det kommer till artister, kvinnor i rampljuset är frågan en annan, de är ofta produkter av sina musikbolag och gör vad de gör främst för att sälja.
Men jag som privatperson? Min sexualitet, min kropp, hur jag väljer att klä mig, är inte tiden för att det ska avgöra hur jag är som person över?
”Den kvinnliga frigörelse som premieras i detta patriarkala samhälle är den som går ut på att kvinnor gör sig tillgängliga för män. En måste vara ”sexpositiv” det vill säga helt skita i att problematisera några sexuella beteenden över huvud taget.”
Visst, det är klart att det som ”premieras” i samhället i stort fortfarande är patriarkalt och sexistiskt, eftersom det är så samhället ser ut. Men anta inte att kvinnor som klär sig i kortkort eller har mycket sex gör detta ”för männens skull”
1: homosexualtet / bisexualitet
2: Kvinnor kan mycket väl ha en väldigt hög sexdrift i sig själva.
3: Längden på min kjol avgör ej om jag är tillgänglig för en annan människa eller ej, ”ja” eller ”nej” gör det.
Jag har haft sex med många personer, kvinnor som män, dock alltid på mina egna villkor, pga min egen lust. Det feministiska i detta är inte sexet i sig, utan att jag vägrar ursäkta mig. Jag problematiserar mitt eget sexliv, har vridit och vänt på mina handlingar för att det inte ska vara av ”fel” anledning jag gör saker. Vilket är -jävligt- trist att en ska behöva göra- jag ligger för att min kropp vill ligga och för att jag tycker om fysisk närhet med andra människor, inte för att det förväntas av mig och det är sjukt trist att detta ska ifrågasättas pga att jag är född med en vagina.
Den feministiska kampen ligger i att krossa normer, inte att skapa nya, hata exploatering av kvinnokroppar i media, men lägg dig inte i huruvida andra kvinnor bör ligga eller bör skyla sig eller inte- det är att exploatera kvinnokroppen i den feministiska kampen.
Tack!
Jag har väldigt kluvna känslor runt det här området. På sätt och vis håller jag med dig och jag har definitivt sett folk som hyllar kvinnliga kändisar för att/hur de uttrycker sexualitet på ett sätt som inte alltid känns så jävla motiverat egentligen.
Samtidigt så känns sexualitet och sexighet som något som förvisso uppmuntras av patriarkatet, men på väldigt specifika villkor. Det känns som att det jag (i egenskap av cis, smal, utan synliga funktionshinder etc) uppmuntras till av samhället är att göra mig själv till ett objekt för mäns sexualitet och sedan förväntas jag vara okej med att utsättas för sexuella trakasserier och att inte tas på allvar i några sammanhang överhuvudtaget.
Och tja, jag tycker att sexualitet och sexighet som utmanar idén om att kvinnors sexualitet är till för mäns skull och idén om att kvinnor som är sexuella också är oseriösa och oviktiga kan vara subversiv. Men jag tänker att det är lite samma grej som när folk vill lyfta upp och uppvärdera traditionellt kvinnliga aktiviteter/uttryckssätt/förmågor – ibland funkar det, ibland så blir det bara en reproduktion av patriarkala värderingar. Vilket är synd, för jag tycker verkligen att den kvinnliga sexualiteten är något vi behöver reclaima.