Den här idiotiska idén om att män inte får ha/visa känslor MEN DET FÅR MINSANN KVINNOR!!!! Lustigt men det har jag inte märkt av. När jag har visat känslor inför män så har det alltid varit att jag är hysterisk, irrationell och liknande. Extremt sällan tas det på allvar. De sällsynta tillfällen män är ärliga med sina känslor så kommer det alltid en jävla arsenal av förstående kvinnor.
Män Med Känslor är ju fan det vackraste en kvinna kan vara med om i detta samhälle verkar det som. Mmmmm vilket jävla PRIVILEGIUM det är för en kvinna att badda någon jävla snubbes känslomässiga sår. När män visar sig ”svaga” så förväntar de sig alltid omedelbar förståelse för att det är ju så himla jobbigt för dem. Alltså gråt mig en jävla flod för jag har fan ALDRIG blivit tagen på allvar av en man förrän jag spelat ut hela jävla känsloregistret. Hur män tvingar kvinnor till att bli hysteriska eftersom det är vad som måste till för att de ska ta en på allvar är så vidrigt.
Det värsta är ju män som ”ger en” rätt bara för att en bråkar så mycket och inte för att de faktiskt lyssnar och förstår. Så visst det är säkert jobbigt för dig att prata feelings men inte fan handlar det om att du inte får förståelse. Kvinnor känner ju en massa saker lite från och till och utan anledning MEN OM EN MAN KÄNNER EN KÄNSLA DÅ ÄR DET FAN ALLVAR.
alltså sådana texter !!! <3 så himla sant och stor igenkänningsfaktor på det.
Sticking with a short reply here because that is all that is necessary.
I understand and agree wtih your post 100%
Hi Brad, I’m solely posting this because I’m curious. You are, as far as I’m aware, a man and you do seem interested in the topics and issues that Fanny blogs about. My impression is that you seem to be genuinely interested in these issues, however, your comments are always kind of patriarchal/condescending in terms of attitude. Sort of like when you agree with an argument you give it your approval rather than expressing your enthusiasm or admiration. Somewhat patronizing in your tone (but not in views).
Yes, I am genuinely interested in the topics and views. I don’t necessarily agree with all of them but I am definitely interested.
I think your impressions are fair. I don’t mean to be condescending but I am sure I am that way often.
In the post above I wanted to be clear that my short answer was short simply because I did in fact agree and appreciate Maria’s post fully. You might remember an exchange earlier where I put up a short post and it was misunderstood and I wanted to avoid that. Perhaps I misfired.
Yeah sure I remember and it’s funny because I think that particular comment was a good example of not being condescending or ”man ger sitt godkännande”.
I just wanted to know if you were aware of how your comments come across, it might be a language thing and I’ve no doubts your intentions are good, but so many times I think your comments reflect exactly what Fanny tries to explain when she writes about manliga feminister.
Personally I’m so over talking abt men and how they deal with their feelings.
I’m definitely aware that some of my comments reflect exactly what Fanny says for sure and in fact I often write in them that I recognize in myself the behavior Fanny describes. Part of my interest in here is self awareness. Maria’s post in this thread was one I could relate to personally, for example.
No excuses from my side but my personal development is a process and this blog has helped me along with that a lot. I also really like reading things written by an intelligent, couragous, and often provocative person like Fanny.
btw – I wouldn’t descibe myself as a male feminist and I would never try to use that ”title” for any personal gain. I’m more of a humanist and at times have completely different opinions than many feminists including Fanny.
Noted and you have my approval :PPpppP
Älsk på det här inlägget! Jag hade faktiskt inte tänkt på hur det ständigt tjatas om att kvinnor ”får ha känslor” som att vi inte blir bestraffade för alla dessa känslor vi snarare förväntas än tillåts ha. Bara för att bestraffningen är gömd i att vi automatiskt förtrycks som kvinnor – därmed är våra känsloregister bara bevis på vår kvinnlighet och alla lägre värderade egenskaper som följer av denna.
Ah, ja. Hur många gånger har jag inte haft en känsla och märkt att jag inte får någon jävla respons alls och tvingats överdriva till typ en karikatyr av den ursprungliga känslan innan personen ens bryr sig.
Det här är ett problem som män har med sig själva och i relation till andra män.
Du har helt rätt i att kvinnor sällan har problem med att någon man ibland blir vanmäktig och ledsen, och är ärlig med det, vilket gör påståendet ”män inte får ha/visa känslor MEN DET FÅR MINSANN KVINNOR!!!! ” rent idiotiskt (I alla fall när pappskallar fantiserar om kvinnliga privilegier över män).
Fast egentligen spelar det ingen roll hur bra bemötande han än får, han kommer ändå att bli äcklad över sig själv för att han ens sa något, och för att han ”visade offentligt” hur svag han var. Jag vet hur korkat det här är, men jag kan inte låta bli att agera på samma sätt för det sitter i ryggmärgen.
Blir man stressad och förtvivlad så säger instinkten att man ska dra sig undan. Man säger saker som ”Kan du inte bara låta mig vara ifred en stund” och vill ABSOLUT INTE att någon rör vid en förrän man har samlat ihop sig, själv, för egen maskin.
I relation till okända män som beklagar sig blir vi män reflexmässigt äcklade. Vi kan däremot vara ok med att våra vänner gör det, men som sagt, de blir också äcklade över sig själva av att erkänna, alltså gör ingen det. Så detta är ofta rent teoretiskt.
Det blir ganska krystat då. Du VET att din vän mår dåligt efter att t ex ha förlorat jobbet men du får höra saker som ”Nä men det är lugnt!” och om du pressar honom lite: ”Amen nu får du fan lägga av”, och skulle han mot förmodan släppa ut det så får han säkert ”Fy fan, jag vet inte vad jag ska säga” eller något annat idiotiskt ickesvar från sin emotionellt inkompetenta polare. Det blir ingen kram heller (no homo).
Jag tror också att män som inte tar sina flickvänners känslor på allvar när de är upprörda beter sig så för att de just då är otrygga och mår dåligt själva. De kanske t o m blir lite avundsjuka? Men de kan inte vara ärliga och spy ur sig för då tror de att de blir omanliga. Det är ett jävla moment 22 allting.
Min poäng är att det här med ”inte får visa sig svag” är egentligen bara män som lägger krokben för sig själva och andra män. Naturligtvis har det i slutändan som funktion att upprätthålla en skillnad i manligt och kvinnligt samt hierarkitänk i manlig gemenskap. Men detta är inget som killarna aktivt tänker. Det är mest undermedveten prägling snarare än avsiktlig elakhet, och därför bör man nog betrakta det här som handikapp snarare än aktivt förtryck.
Förmodligen är det ytterst få som aktivt tänker ”Jag skulle må bra av att berätta hur jag mår, men å andra sidan kan det påverka min förmåga att visa mig förmer än kärringar och bögar. Bäst att låta bli”.
Varför raderade du min kommentar?
För att den var full av skitsnack och otrevligheter.